Arbete eller inte?

Det är så viktigt med rutiner när man är arbetslös sägs det.
Japp...jag är numera arbetslös, känns både annorlunda och lite "semesterskönt". Jag har inte varit utan jobb på många år, men så blev det nu. Jag valde att säga upp mig själv. Det finns tyvärr fortfarande män i "dryg och småfet" åldern som anser att kvinnor ej ska vara starka, kompetenta och omtyckta. Jag vart enligt mig felaktig anklagad och kände mig typ utslängd trots att jag har tillfört så mycket bra arbete. Jag orkade inte stå emot "herrklubben" längre så jag valde att gå själv. Har varit utan jobb i ett par månader nu, man har ju fortfarande gnistan och självförtroendet att hitta något nytt. Saknar mina kolleger och min närmsta chef otroligt mycket. Det är samma känsla som när någon har dött, allt gick så fort så man har inte hunnit bearbeta alls och snart kommer väl de riktigt mööörka tankarna....när man inte hör något från de jobb man sökt, när tiden bara rinner iväg....när man ledsnar på att få nej. När höstmörkret kommer krypande och allt känns piss...,nää nu ska jag inte deppa ihop. Det är ju sommar fast solen är lite "off" just nu. Jag kliver upp tidigt varje morgon, tar hand om mina hundar, sätter mig vid datorn, söker jobb, letar nya möjligheter. Som sagt man ska ha rutiner och det stämmer faktiskt bra. Det känns mycket bättre om man inte slackar ihop, vänder dygnen och blir helt blasé. Nu ska jag fortsätta jaga lite...kanske blir en sväng in här senare eller imorrn, att vara arbetslös innebär ju en hel hög med blanketter....mycket att fixa...puuh..Kram så länge